Höstlängtan

Jag har en höstlängtan. En längtan att göra mitt liv fullkomligt.
En längtan att få veta min rätta plats i livet. Just nu känns allt bara som en längtan till något mer.
Jag ser mig omkring och önskar att detta var jag.
Att jag också fick känna samma lycka.
Jag tittar på mig i spegeln och ser bara tomhet.
Jag känner mig tom, det enda som finns i mig är en molande känsla av otillräcklighet.
En känsla jag avskyr.
Just nu vill jag inget hellre än att känna mig behövd utan gränser.
En tillförlitlighet utan gräns.
Vars hittar man de?