Lycksele tränger sig in..

Idag är en såndär dag när inget känns riktigt okej, jag är less på allt i världshistorien och vill helst bara krypa under en filt och gömma mig.
Jag har blivit bjuden på en "klassfest", BF.klassen ska träffas i maj.. Men jag vet inte hur det känns. Så fort jag fått inbjudan så växer en klump i magen och halsen på mig. Jag hade viljat bli lite bättre.. visat mig lite mer framfusig, fått lite bättre självkänsla än vad jag har idag. Kanske är det för att det kommer just när jag har en sån här dag, kanske är det så att om det hade varit en bra dag så hade det nog varit lugnt!

Jag hade alltid, under hela min tid som mobboffer en dröm, att på återträffen från högstadiet/gymnasiet skulle jag kunna visa att jag hade tagit mig längre än vad dom kunde tro om mig. jag ville vara nöjd med mitt liv och mina erfarenheter skulle göra mig starkare. Men jag vet inte riktigt om jag är så stark än. Om jag orkar se alla i ögonen och stå rak i ryggen och visa att jag mår bra, för i dagsläget mår jag inte så värst bra.. Eller så är det bara denna dag som ställer till det.. Jag måste verkligen tänka över detta och sen kanske, kanske få vi se om jag vågar..

Ibland förvånas jag över hur väldigt lite man egentligen känner de människor som man träffar på en någorlunda daglig basis. En del saker ser man inte utanpå och det kan slängas i ansiktet två år senare.. Det är verkligen inget man tänker på. Man kan inte se på en människas yttre om den personen mår dåligt, har ätstörningar, är cancersjuk osv. Jag är ledsen för att jag inte tagit mig tid, inte orkat se ordentligt på människor.

En väldigt nära vän till mig är sjuk, när jag fick höra det blev jag väldigt ledsen, orolig och nästan arg, Cancer är en hemsk sjukdom i dagens samhälle som drabbar fler och fler runt omkring mig. Bara häromveckan skulle en släkting till mig kolla om han hade Prostatacancer, men som tur var var det inte så, men precis samma kväll bara några timmar senare från det lättade beskedet får jag veta att en av mina närmaste vänner har fått bröstcancer. Det tar verkligen aldrig slut...

Dagens inlägg blev väldigt personligt, men jag behöver få skriva av mig. Döm mig inte för det är väldigt sällan jag blottar min själ så här, men idag var det det som var det mest lättande..

Dags igen för att trycka in Homesickskivan jag fick av S och M, njuta och veta att allt förhoppningvis kommer bli bra..

[I min Gud har jag funnit styrkan i min herre har jag allt. Han har öppnat för mig en väg och bytt min ängslan i jubelsång, och bytt min ängslan i jubelsång..]

måndag..

Jag har inte varit så aktiv på senaste tiden här.. Kanske är det en fas allt detta bloggande.. Jag känner inget behov längre riktigt att skriva av mig.. Mina tankar delas med dem som står mig närmast, skolan går framåt och jag trivs. Snart ska vi åka upp till norrland igen och det är glädje då. Min storebror ska gifta sig och jag ska läsa på vigseln.. Jag känner mig ärad och nervös, Det kommer att va väldigt roligt.. Jag tror alla i familjen hade på ett eller annat sätt gett upp lite när det gällde J, men jag är glad över att få en till svägerska och jag ser äkta kärlek mellan dom.

Nu ska jag laga middag, jag och sambon har snart körövning och det är roligt att ha något som vi gör tillsammans och med V's piano spelande så kan vi öva hemma och det är roligt..!

xoxo

Armbryterskan från ensamheten!

Just nu på kunskapskanalen går dokumenteren om Heidi Andersson från ensamheten storuman, ca 10 mil från lycksele.. Det värmer att höra den verkligen norrländskan och se folk man känner igen och som man gick i skolan med.. Mina tankar låter väldigt norrländska i huvudet men mina ord förblir rikssvenska, or so i hope anyway..

Victor är i helgen på uppcon, animekonvent i uppsala och kommer inte hem förens söndag kväll.. så jag få roa mig själv så gott jag kan.. Det är nu man saknar katterna, för då hade man iallafall haft lite sällskap..

Ska bara se klart dokumentären, sen väntar sängen och en efterlängtad sovmorgon i morgon..

god natt sverige..

Komvux vs Universtitetet..

Ja, näst sista dagen på denna intensiva vecka. Men samtidigt har den kännts givande på olika plan. Fast jag hade nog klarat mig utan stressen tror jag.

Jag sitter här och filar på min historialäxa och snart ska min älskling förhöra mig på engelskaglosorna jag har till nästa vecka. Har även en religonsuppgift och spanska läxa.

Men jag har i mitt stilla sinne kontroll.. Jag kommer fixa detta för att jag kan och för att jag vill och framför allt för att jag är jag..

Nu ska jag hoppa in i duschen.. mitt hår står åt alla håll.. *Skratt*

ny frisyr..

jag har klippt mig idag.. det blev kort och jag blev nöjd.. Nu väntar sängen..

xoxo

Sometimes I wonder if I'm better of without you...

Metallica, hosta och rostat bröd..

Ja typ så är min kväll just nu, har fått världens förkylning från många olika håll och hostar slem och känner mig allmänt risig.. men itne har jag tid att va sjuk inte.. Det är ju dåligt nu när jag har som mest att göra.. jag försöker intala mig själv att om jag inta saktar ner och känner efter så ska detta nog bli bra i slut ändan..

Nu när jag var i norrland tog jag ner min älskade brödrost som ändå inte mina föräldrar använde.. Oj vad jag hade glömt hur gott det är med rostade mackor..

Metallica är det enda som är något att se på tv ikväll och det är drygt.. Jag håller på att få ner scrubs season 7 och de avsnitt i season 8 som har broadcoastats.. Så då blir det iallafall något roligt att se..

I mrogon ska julen stökas bort här medans victor pluggar. Men nu ska jag äta en till rostadmacka med marmelad, gurka och ost.. Mumsigt värre..

xoxo