Idag känner jag mig duktig! Har både hunnit varit på skolan, pluggat hemma.. Fixat i min nya lya så den är snart helt färdig bara tavlor som ska upp nu, sen lyxade jag med att gå till stan och köpa en latte.. Nu sitter jag här i soffan hos en vän och funderar på om man ska gå till kören eller ta bussen..
Mitt förra inlägg kanske var av det själviska slaget, men samtidigt.. Det är min blogg och jag skriver det som hände ri mitt liv och mina känslor kring det. Det var aldrig så att jag kände mig fast och låst i förhållandet med V, bara det att jag tappade bort mig själv i strävan att få allt att funka. Sen var det en hel del andra faktorer som spelade in. Men ni som kanske tycker att det har gått snabbt så är detta inget som bestämdes på en kafferast, detta hade figurerat i tankarna ett längre tag och alla parter var medvetna om det. Sen att jag flyttade och fixade allt så snabbt var mest för att jag och V skulle ha tid att läka och inte behöva dra ut på allt.. Jag har lärt mig av tidigare erfarenheter att det inte blir bra ifall man drar ut på saker.. Man fallar alldelles för ofta tillbaka i gamla hjulspår och denna gång hade jag inte orken till att göra det igen. Det hade skadat både mig och V ännu mer tror jag..
Det kan tyckas vara svårt att skriva detta men jag känner att det är något jag måste göra för att "förklara" mig för en del i min närhet. Kanske är det fel sätt att göra det via bloggen och resten av världen. Men de som känner mig bra vet hur konflikträdd jag är och att det är för mig lättare att sitta i lugn och ro och skriva ner alla tankar. Jag vet även att några i min närhet inte tycker att det är bra för mig att jag öppnar mig på detta vis. Men just nu känns det lättast. Det kanske kommer en dag när detta inlägg är raderat för jag har ångrat mig men den dagen den sorgen.
Livet just nu känns bra.. Jag lever på de små guldkornen Gud strör framför varje dag när jag får vakna upp till en ny morgon. Jag känner att jag har hela livet framför mig och att allt går min väg. Jag förtjänar detta och jag tänker inte vara svensk i detta fallet! Jag har haft det skittufft i mitt liv och för en gång skull är jag värd att få har något som gör mig glad! Jag är ett maskrosbarn, tanken på att klara allt gör mig starkare än någonsin tidigare.
Nu har jag insett hur mycket jag tappade bort mig själv och jag tänker inte låta det hända igen..
Så alla ni som oroar et för hur jag mår och hur jag klarar allt behöver inte göra det längre! Jag mår bra och jag tänker inte låta någon eller något förändra den känslan. Det är nästan så att jag skulle tillochmed klara av en klassåterträff iallafall fast jag sagt tidigare att jag inte orkade att jag inte var redo för den! Men just nu när jag är på topp i mitt liv, som är just mitt liv känner jag hur stark jag verkligen har blivit och att jag kan klara allt det som kommer i min väg.
Om två veckor är jag uppe i norrland! Jag längtar otroligt mycket enfter min familj och vänner. Glädjen över att träffa dom som betyder mest och även få göra något jag inte gjort på några år gör mig ännu gladare och starkare. Jag har styrkan att klara allt!!!
Ibland tror jag att uppbrott från något som har gäckat tankarna ett bra tag är det bästa man kan göra. Iallafall var det så för mig denna gång. Samtidigt blir det lättare att veta att man har något att sträva efter och att jobba mot. När man trivs med sitt liv blir allt så fruktansvärt mycket enkare!!
take care!!
xoxo
